Välkommen.

Historia, Nyheter och Mina tankar om Norrköping under 50 - 60 - 70 - 80 - talet och idag.

söndag 24 juli 2011

Memory: Centralbadet och Sporthallen. Del 1.

Nu när jag hittar gamla texter ur böcker om Centralbadets och Sporthallens historia, som jag citerar här och som nästan ingen har läst eller kommer att läsa mer, om hur dessa byggnader kom till så ploppar det upp gamla minnen från den tiden när man nästan veckopendlade till dessa platser. Det var som om de alltid hade legat där på Dagsbergsfältet och väntat på oss förortsbarn från olika vädersträck. Bakgrunden till varför de hamnade där de idag ligger och all den tid och arbete som låg bakom projektet hade man inte en tanke på när man var i den åldern. Vart hade vi ungar tagit vägen utan dem, vi som var intresserade av bad och sportaktiviteter i våran ungdom på 70-talet.

Jag minns att det ingick i skolans utbildning och det föll på gymnastik timmarna (i grundsskolan) att lära eleverna klara sig flytande i vattnet och simma vissa distanser. Det började väl redan i lekis och sedan vidare i de första klasserna man averkade i grundskolan. Det första klorbadet jag insöp var nog Navestadbadet som låg under centrumet mellan de båda ringarna. Det var stiftelsen Hyresbostäder som på 60-talet lät uppföra ett bastubad där och drev det fram till 1 januari 1975 då Fritidsnämden tog över. Bassängen under centrumet var ganska så liten men där fanns dock både bastu och någon form av gymnastiklokal (Budo utövades där, undrar om det inte var jodoträning där ett tag), minns jag.
Gammalt vykort över Centralbadet i Norrköping som stod färdigt 1971.
























I Centralbadet fick vi som gick i grundskolan i Hageby på 70-talet utföra en mängd olika aktiviteter under många år, i olika årskurser. Det var bl.a klädsim i 25 m inne-bassängen där man skulle hoppa i med ett par gamla jens och tshirt på sig och sedan trampa vatten ett tag och sedan få av sig allt i vattnet, om jag minns rätt. Benen gick som på en skrämd anka som simmar uppströms, för att försöka hålla huvudet ovanför vattenytan. Det förekom också isvaksträning, då var man tvungen att ta sig upp på en frigolit platta som låg i vattnet och som skulle likna ett isflak, med hjälp av ispiggar som hängde runt halsen. Det var nog så långt ifrån man kunde komma en kall mörk vak med vassa iskanter runt om och en nedfrusen kropp som inte fungerar efter ett par minuter i nollgradigt vatten. Minns att det inte var någon Beppes godnattstunds sömn de dagar innan man skulle göra dessa tester i badet. Man hade hört så många skrönor om att folk som fått ståplats på botten i djupa delen av bassängen, där det utfördes, när de inte klarat att trampa vatten med byxorna på.

Vi fick också visa att vi klarade av att simma långa distanser utan att vila men då var vi i den stora ute-bassängen, bl.a Simborgarmärket som innebär 200 meter simning med valfritt simsätt, i mag eller ryggläge, utan tidtagning, de flesta klarade uppgiften med hundsim. Även simning under vattnet utfördes i innebassängen och man mätte upp hur lång sträcka man kunde klara. Kommer ihåg att många var alldeles blå i ansiktet när de kom upp och en del simmade på ytan som plastankor med bara huvudet nere, det gällde att simma lite djupt och med kraftiga simtag komma framåt så snabbt som möjligt innan syret tog slut.

Centralbadet var en plats i solen för oss unga människor under sommarmånaderna när skolorna var stängda. Jag minns de där varma dagarna mitt i sommaren när man for iväg på cykel eller gick till fots ner förbi Hageby Centrums parkeringsplats och vidare ner mellan Elementhusen och sedan valde man mellan två olika vägar för att komma till badet. Tog man höger svängen kom man till Dagsbergskiosken och sedan hade man den långa Dagsbergsvägen fram till badet. Tog man den vänstra svängen så var man tvungen att ta sig igenom hela Ljuraparken för att komma fram till bassängerna. Det jobbigaste, tyckte man på den tiden, var att man hörde allt plaskande och skrikande från badet en bra bit innan man kommit fram och man visste att man var tvungen att gå runt hela anläggningen plus Sporthall för att komma fram till entrèn och sedan ta del av plaskandet. Ingången var mot stan och därmed på fel sida för oss från Hageby hållet.

Det fanns många hål i det gröna rutstaketet som omgärdade friluftsbadet och det hände väl att man slank in där någon gång. De hade vakter som roterade runt och spanade av syndarnas entrèr. Hade man bytt om hemma och var badklar så var det inte så stora problem att slinka ut ur någon buske och låtsas som om ingenting hade hänt. Men blev det för mycket folk på en gång som helt plötsligt kom ut ur buskarna så väckte det genast de vitklädda vakternas uppmärksamhet naturligtvis.
Ibland på somrarna när trycket av ungar var som värst så hade de öppnat en särskild sal där man fick hänga in sina kläder i en plastpåse på en galge och man fick då en bricka med gummisnodd som fästes på benen eller runt handleden. Fortsättning följer här......

onsdag 20 juli 2011

Backspegeln. Centralbadets historia. Del 3.

Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år".

Det slutgiltiga förslag styrelsen sedan framlade blev föremål för Stadsfullmäktiges beslut i mars 1955. Drätselkammaren sade i anslutning till detta att på de skäl styrelsen andragit i sin uttömmande och klarläggande utredning borde Stadsfullmäktige godkänna förslaget. Kammaren anslöt sig därvid också helt till de olika delförslag som framlagts och detsamma gjorde sedan fullmäktige.

Det innebar att fullmäktige i princip beslutade godkänna hela förslaget till sambyggnad på Dagsbergsfältet och att ställa anslag till Idrotts- och friluftsstyrelsens förfogande för såväl badhuset som friluftsbadet och en första etapp av idrottshuset, dvs Sporthallen. Samtidigt beslutade fullmäktige att anläggningarna skulle förvaltas av Idrotts- och friluftsstyrelsen och vidare att upphäva dels 1938 års beslut att anlägga ett friluftsbad bakom Idrottsparken, dels beslutet 1947 om att reservera plats vid Kungstorget för nytt badhus.

De två varma "islandsbassängerna" utomhus är Centralbadet helt ensamt om.


Det blev nu full fart på att färdigprojektera de delar som sålunda i första omgången beslutats. Då kom dock snart nya bekymmer in i bilden beträffande byggnadstillstånd. För Sporthallen lyckades man få sådant, men för badhuset var det sämre. Längre fram gick det sedan inte heller att få låna pengar och några år fanns det sk investeringsavgift på 25 % som utgick på byggen av detta slag och som självklart medförde att någon igång-sättning inte kunde tänkas. Situationen ansågs emellertid ljusna i slutet på 50-talet och man beslöt att göra en översyn av det tidigare utarbetade förslaget. Man tillsatte då också enligt det vid den tidpunkten införda byggnadsreglementet en särskild badhusbyggnadskommittè som vid sidan av Fritidsnämnden skulle svara för den fortsatta handläggningen av denna byggnadsfråga.

Den översyn man gjorde innebar dels att man tog till vara en del nya erfarenheter från andra bad ute i landet, dels att man slopade den tidigare tänkta första klass damavdelningen och att man minskade antalet karbad. Man tog också bort såväl den tvättinrättning som den frisersalong man från början tänkt sig. Så det blev ett nytt byggnadsbeslut i fullmäktige i oktober 1962 och 12 miljoner anvisades för badhus och friluftsbad. Efter den tidplan som upprättades beräknades anläggningen färdigställd under 1965.

Nu trodde man äntligen på allvar att det skulle bli fart på badbygget. Så blev dock tyvärr inte fallet den här gången heller. Det blev bara planering av friluftsbadets mark område som kom till stånd den närmaste tiden efter beslutet. Det innebar invallning av badområdet, grässådd, busk- och trädplantering och annan markplanering. Så långt kom man alltså 1964 men sedan var det stopp för det egentliga bygget. Fritidsnämnden redovisade därefter år för år att några möjligheter att igångsätta bygget inte funnits.
1966 väckte ett antal ledamöter i Stadfullmäktige en motion om en ny och förutsättningslös snabbutredning om uppförande av ett badhus med simanläggning som skulle få kosta högst 10 miljoner. Härigenom ansåg motionärerna att man kunde bringa badhusfrågan till en snabbare lösning. Man framhöll också att kostnaderna stigit avsevärt sedan fullmäktige 1962 anslagit 12 miljoner för ändamålet och vidare att den tekniska utvecklingen avancerat och nya material tillkommit.

Fritidsnämnden påpekade med anledning av motionen att detalj projekteringen slutförts 1964 och att entreprenad handlingarna i stort sett var färdiga. Första byggnadsetappen hade genomförts i och med anläggandet av friluftsbadets grönområde och byggnadslov för totalanläggningen beviljats. Det hade i den tidigare beslutade anläggningen redan lagts ned 1,8 miljoner. En omprojektering skulle innebära att man praktiskt taget fick börja om från början och de avsevärda kostnader man dittills haft skulle då vara till mycket ringa nytta. Tidpunkten för en möjlig byggstart skulle på så sätt förskjutas minst något år framåt. Fortsättning Del 4.

måndag 18 juli 2011

Backspegeln. Centralbadets historia. Del 2.

Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år".

Man sade också när det gällde Dagsbergsfältet att den nya generalplanen som då fastställts för staden skulle medföra att tyngdpunkten av bebyggelsen försköts mot söder och sydost och då skulle Dagsbergsfältet för badet bli ett fullt acceptabelt läge. Vad Kungstorget beträffade hade det aldrig varit någon allmän entusiasm för en placering av badhuset där. Beslutet hade fattats mot bakgrund av att det då fanns vissa möjligheter att få byggnadstillstånd och att den enda för ändamålet omedelbart disponibla tomten var just Kungstorget.

Centralbadet var det första större, kombinerade simhalls och friluftsbadet i Sverige.
Med sina 6 utomhus-bassänger och 3 inomhus har det ingen motsvarighet i landet.
Den utredning Idrotts- och friluftsstyrelsen enligt dessa intentioner sedan fick Stadsfullmäktiges uppdrag att göra skulle dessutom ta sikte på att undersöka möjligheterna att till Dagsbergsfältet i anslutning till badhuset också lägga det centrala friluftsbad som sedan gammalt varit avsikten att bygga. Man framhöll redan då att det anläggnings- och drift-ekonomiskt utan tvivel skulle vara mycket att vinna på en sammankoppling av badhus och friluftsbad.
I Idrotts- och friluftsstyrelsens utredning betonades sedan ytterligare fördelarna av en gemensam förläggning till Dagsbergsfältet av de här aktuella anläggningarna. Man skulle genom en sambyggnad mellan badhus, friluftsbad och idrottshus först och främst få betydligt lägre anläggningskostnader men säkerligen i än högre grad lägre driftkostnader.
Samtidigt pekade man också på den stora betydelsen av att idrott och motion i olika former kunde utövas i nära anslutning till bad och simsportsliga möjligheter. Men för säkerhets skull framhöll styrelsen särskilt att den därför i sammanhanget på intet sätt betraktade badhuset som en specifik sportanläggning. Man hade givetvis i första hand tagit hänsyn till alla väsentliga krav som borde ställas på en central varmbad-anläggning i en kommun av Norrköpings storlek.

Turken i Centralbadet, som tidigare 1:a klassbadet blev kallat.
En förutsättning vid utredningen hade varit att en utbyggnad skulle kunna ske etappvis av de olika enheterna.
Planen hade därför utformats så att badhuset utgjorde en byggnadsenhet, friluftsbadet en annan och sedan var idrottens hus uppdelat på inte mindre än fyra byggnadsenheter, nämligen en mindre gymnastik- och idrottshusbyggnad, alltså nuvarande Sporthallen, en större tävlingshall, en särskild flygel-byggnad med lokaler för icke så utrymmes-krävande inomhusidrotter samt slutligen en tennishall.
Det lades från Idrotts- och friluftsstyrelsens sida ned mycket möda på att utarbeta ett detaljerat byggnadsprogram för hela detta komplex. När sedan arkitekterna Arne Strömdal och Erik F Dahl fick i uppdrag att rita anläggningen var det under hela projekteringstiden ett mycket intimt samarbete mellan arkitekterna och styrelsen för att man verkligen skulle ta till vara alla praktiska erfarenheter om olika funktioner, såväl stora som små. Fortsättning Del 3.

torsdag 14 juli 2011

Nyheter: Strykbrädan omformas.

I hjärtat av industrilandskapet formas just nu ett spännande tillägg till den anrika byggnaden Strykbrädan.
Här skapas en mötesplats för ett nätverkande arbetsliv samtidigt som allmänheten har tillgång till platsen.

För att kunna stimulera nya företag av groddkaraktär skapas en så kallad inkubator i grannhuset till Strykjärnet och Arbetets museum. Norrköping Science Park finns här tillsammans med en del andra ansvariga för etableringar i Norrköping, men främst ger det möjlighet till kontorsarbetsplatser för små enmansföretag att starta i. I huset som byggs om nu 2011 med ett utmanande tillägg i form av en utvändig trappkonstruktion tillskapas också en restaurang vid ett frekventerat gångstråk. Förhoppningen är att skapa en mötesplats för det nätverkande arbetslivet och bidra till mer stadsliv här i industrilandskapets kärna.
Trappkonstruktionen ska utformas med ett raster, liknande en byggnadsställning och ett fackverk, som gör att den inger ett luftigt intryck och inte ”täcker för” den befintliga byggnaden mer än vad som ärnödvändigt av konstruktions- och brandriskskäl. Ett antal partier i rastret öppnas upp mer för utblickar mot torget och för att göra den befintliga fasaden mer synlig. En hiss kan uppföras i konstruktionen som också ska leda upp till en utsiktsplats på Strykbrädans tak.

Fakta:
Arkitektbyrå: ÅWL arkitekter, Per Wångstedt och Fredrik Pettersson. Byggherre: Etablering Norrköping Byggstart: 2011 (pågår)


Fakta om Strykbrädan.
I Strykbrädan verkade de första pappersmakarna på 1600-talet. Numera visar Holmens museum handpapperstillverkning i byggnadens bottenvåning. Laxholmens väveri har tidigare funnits i lokalerna och i området kring Strykbrädan fanns förr både mjölkvarnar, smideshammare, vapenfaktori och ett rikt ål- och laxfiske.

tisdag 12 juli 2011

Backspegeln. Centralbadets historia. Del 1.

Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år".

En av de första uppgifter den nya Idrotts- och friluftsstyrelsen fick ta itu med i mitten på 40-talet var frågan om ett nytt varmbadhus. Den frågan hade alltså redan då varit aktuell under många år och det skulle sedan bli en lång lidandes historia innan Centralbadet på Dagsbergsfältet äntligen 1971 stod färdigt.
Det finns mycket att berätta om förhistorien till Centralbadets tillkomst. Var det nya badet skulle ligga var den primära frågan. Här hade flera förslag under årens lopp framförts. Ett som många drev mycket hårt var att badet skulle förläggas till Gamla TorgetEschelsonska fastigheten som i så falla skulle rivas. Här sade emellertid Riksantikvarieämbetet nej. Sedan hade man ett förslag på Saltängen med det förföll också eftersom staden själv inte ägde marken och det var komplikationer med att förvärva den. Vidare tänkte man sig Idrottsparken i hörnet mot brandstationen. Det var för långt bort menade man då. Sedan hade man ytterligare talat om alternativet att om- och tillbygga det gamla badhuset. Detta alternativ förföll emellertid framför allt med hänsyn till att man då under byggnadstiden inte skulle haft något badhus alls.

Efter mer än 30 års mödor stod 1971 det nya Centralbadet färdigt.
Man kom så 1947 fram till att Kungstorget skulle vara platsen. Idrotts- och friluftssyrelsen var tidigt klar med detta förslag. Styrelsen framhöll att även om den platsen inte var alldeles idealisk var den ur många synpunkter ändå den bästa och den enda platsen som inom överskådlig tid kunde ställas till förfogande för ändamålet. Stadsfullmäktige beslutade också samma år att reservera Kungstorget för nytt badhus och anvisade anslag för projektering.
Projekteringen igångsattes. Det var då hårda byggnadsrestriktioner men det föreföll ändå som om möjligheter till byggnadstillstånd skulle finnas. Sedan visade sig detta inte vara fallet. Projekteringen blev därför nedlagd då man ansåg det uteslutet att inom rimlig tid få tillstånd att bygga. 1951 föreslogs för första gången att badhuset i stället skulle förläggas till Dagsbergsfältet. Att ett idrottens hus skulle uppföras där hade man länge varit överens om och Dagsbergsfältet var helt reserverat för idrotts- och friluftsändamål.

I anslutning till de preliminära utredningar för idrottshuset som då gjorts hade man alltså börjat fundera över om det inte vore lämpligt att även lägga det nya badet på samma plats. Man menade att ett modernt större badhus alltmer betraktades i första hand som ett rekreationsbad med simhallen som dominerande inslag. Det offentliga renlighetsbadets betydelse hade minskat alltefter den äldre bebyggelsen försvunnit. Ett idrottens hus var inte heller längre att betrakta som en specifik anläggning för tävlingsidrott utan fastmer som en ungdomens högborg där stora skaror kunde samlas för motion, hobby-verksamhet och annan aktiv fritidssysselsättning. Hade man därför möjlighet att samman-bygga ett idrottshus och simhalls-bad borde den möjligheten tas till vara.
Fortsättning Del 2.

fredag 8 juli 2011

Nyheter: Norrköpings folkmängd den 30 juni 2011.

Den 30 juni 2011 var Norrköpings folkmängd 130 275 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 7 juli 2011. Folkmängden under första halvåret ökade med 225 personer vid en jämförelse med Statistiska centralbyråns (SCB) officiella befolkningsstatistik för den 31 december 2010. Enligt SCB hade Norrköping 130 050 invånare vid årsskiftet.

torsdag 7 juli 2011

Nyheter: Klart för nya bostäder vid Folkparken.

Kv Krogen vid Folkparken.
Detaljplanen för kvarteret Krogen vid Folkparken har nu vunnit laga kraft. Det innebär grönt ljus för att sätta igång bygget av 130 nya lägenheter vid gamla Karl-Johansskolan. Bakom projektet står Botrygg bygg AB
Byggstart planeras till senhösten 2011 och möjlig inflyttning skulle kunna bli till våren 2013. Här kan du själv välja om du vill bo i hyresrätt, bostadsrätt eller äganderätt. Det kommer att finnas lägenheter från 1 rum och kök till 5 rum och kök.

söndag 3 juli 2011

Backspegeln. Himmelstalundsbadets historia. Del 2.

Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år"

Fritidsnämden hade i sin utredning konstaterat att det mellan logbyggnaden och stranden fanns plats för en 50 m bassäng och en simundervisningsbassäng på 25 m. Det fastställdes då redan från början att bassängerna skulle placeras framför logbyggnaden och serveringen på så sätt att tillräckligt utrymme mot Riksvägen fanns för en nybyggnad för omklädnad om logen skulle behöva rivas i anslutning till en breddning av Riksvägen. Det är alltså det som sedan skett. Logbyggnaden har rivits och en ny men smalare byggnad uppförts 1978 på i stort sett den gamla logens plats.

Himmelstalundsbadet någon gång i slutet av 60-talet. De tempererade bassängerna stod klara 1967.
Redan vid Himmelstalundsbadets tillkomst hade det således varit klart att logen var i farozonen i en framtid. I gällande plan skulle nämligen Riksvägen vid badet så småningom förses med dubbla körfiler och då låg en del av logen på gatumark. När det i början av 70-talet blev aktuellt med att lägga ut den dubbla körfilen och bygga en ny Riksbro gjorde man från Fritidsnämndens sida stora ansträngningar för att få behålla den för badet så karaktäristiska logen och i stället kröka lite på Riksvägen.
Skulle detta varit möjligt hade man i stället fått låta den praktfulla ek som stod på andra sidan vägen skatta åt förgängelsen. När dessa tankar presenterades var det givetvis många som ville värna om eken. Det blev i spalterna en debatt om det var logen eller eken som skulle bort. Nu förhöll det sig så att det med hänsyn till brobygget inte gick att kröka på Riksvägen och logens saga var därmed i vilket fall som helst till ända.

1976, Riksbron och dubbla körfält bredvid badet. 
När det gäller denna logbyggnad är att märka att den också ansågs vara mer eller mindre fundamental för hela Himmelstalundsbadet. Den hade bildat en utomordentligt effektiv buller- och miljöskärm mot Riksvägen utan vilken badet säkert aldrig kommit till. Den ersättningsbyggnad som nu uppförts har man dock lyckats utforma så att den fyller samma funktion. När de tempererade bassängerna 1967 var färdiga innebar detta mer eller mindre en total omläggning av badformen vid badet.
De flesta slutade nämligen att använda själva strandbadet. det var i stort bara trampolinen nere vid stranden som en del år framåt fortfarande behöll sin dragningskraft. Det har under årens lopp sedan de tempererade bassängerna kom till varit mycket tal om avgiftsbeläggning vid Himmelstalundsbadet. redan från början hade dock Fritidsnämden menat att även bassängbadet borde vara fritt tillgängligt. I planerna ingick visserligen en längre inhägnad av det egentliga badområdet för att möjliggöra avstängning under icke badtid. Inhägnaden försågs emellertid med flera öppningar så att besökande liksom tidigare skulle kunna använda hela strandområdet upp mot hällristningarna samt Himmelstalundsfältet i övrigt som badplage och uppehålls- och lek område.

Att stänga av och avgiftsbelägga badområdet skulle dessutom stöta på åtskilliga praktiska svårigheter, menade nämden. Bl a gällande detta ifråga om tillgången till toaletter, servering och omklädnads möjligheter för de många människor som vistades inom Himmelstalundsparkens område utan att egentligen besöka själva badet. Det har kanske främst varit dessa praktiska frågor som varit skälet till att man inte ansett en avgiftsbeläggning möjlig.

Himmelstalundsbadet har utan tvivel tillsamans med Kolmårdens Djurpark varit Norrköpings största turistiska dragplåster genom åren. När det gäller Djurparken har kanske de flesta besökarna inte haft riktigt klart för sig att de varit i Norrköping. Vad Himmelstalund beträffar behöver man dock inte tvivla på saken. Badet har i hög grad kommit att bli en stoppsignal för genomfarande semesterfirande. Hit har sedan många år också varit förlagd en turistbyrå sommartid som gjort mycket för  att fånga upp främmande besökande och få dem att titta litet närmare på Norrköping.

lördag 2 juli 2011

Backspegeln. Himmelstalundsbadets historia. Del 1.

Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år".

När stadsfullmäktige 1947 beslutade avsätta Himmelstalundsområdet för fritidsändamål ingick i de första planerna att där försöka ordna ett frilufsbad. Det började med att man till sommaren 1949 iordningställde ett sol- och duschbad på den gamla gödselstaden vid ladugårds byggnaden. Denna enkla anläggning blev genast mycket populär. Det var alltså första etappen på det tänkta badet nere vid stranden.
1949, det första sol- och duschbadet på den gamla gödselstaden.
Sedan planerna på ett strandbad utarbetats närmare och man fått fullmäktiges sanktion att börja bygga kom det nya badet etappvis till stånd för att vara slutgiltigt färdigt sommaren 1954. Det omfattade då två simmbryggor med 50 m simbana och en 5 m trampolin, särskild simundervisningsbassäng, långgrunt strandområde, badplage med diverse lekanordningar samt omklädnadslokaler inredda i den gmala lagårds- och log-byggnaden, liksom en konditori- och lunchservering i vagnslidret och svinstian! Genom badets anslutning till parkomrmådet i övrigt hade man samtidigt tillgång till ett stort motionsområde med boll- och lekplaner. Första steget i detta bygge var att fylla ut det mycket sumpiga och otrevliga vassområdet utmed stranden nedanför logen och sedan lägga matjord på detta. Schaktmassorna kom till huvudsaklig del från en tidigare bryggeribyggnad som Norrköpings Förenade Bryggerier just då skulle riva. Detta blev alltså den egentliga badplatsen.

En fråga som höll på att ställa till komplikationer var när Idrotts- och friluftsstyrelsen ville ta hand om den stora logbyggnaden för att där bl a inreda omklädningslokaler för badet. Man hade nämligen i den vevan tänkt upplåta byggnaden till civilförsvarsförråd. I sina invändningar mot detta sade styrelsen: "Det kan inte vara rimligt att ett stadens intresse av så vital natur här får komma i efterhand så mycket mer som Stadsfullmäktige genom avsättning av det stora Himmelstalundsområdet som frilufsplats förutsatt att olika åtgärder skall vidtas för att detsamma effektivt skall kunna utnyttjas för det avsedda ändamålet". Det blev heller ingenting av med upplåtelsen till civilförsvaret.

Sumpmarken fylldes upp och ett strandbad stod färdigt 1954.
vagnslidret och svinstian skulle inredas till servering fanns det inte något anslag för ändamålet. Därför träffades avtal med dåvarande Norrköpings Förenade Bryggerier att de skulle satsa pengar för ombyggnaden med att betala fem års arrende för serveringsrörelsen i förskott. Det var ett sätt på den tiden att få fram en angelägen sak.

Den varma sommaren 1959 hade Himmelstalundsbadet en verklig rekord-säsong. Tack vare att badet låg i direkt anslutning till Himmelstalundsparken hade det visat sig att anläggningen hade en praktiskt taget obegränsad kapacitet. Besöksiffrorna beräknades den sommaren till 428 000 personer, vilket blev i medeltal ca 4 500 om dagen. Man konstaterade också att de besökande till stor del utgjordes av bilturister från den förbipasserande Riksvägen.

I Stadsfullmäktige väcktes 1962 en motion om att vid badet anlägga en tempererad simbassäng. Man trodde i den motionen att det skulle gå att utnyttja överskottsvärme från den inte allt för avlägsna Mjölkcentralens kylvatten. Utredningar visade emellertid att detta kylvatten inte skulle vara till någon glädje. Första motionen blev avslagen. Sedan väcktes en ny och den resulterade i att fullmäktige 1966 anvisade drygt 1 miljon för ändamålet. Fortsättning här........

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...